Kultur

/

Extremhögern

Som 24 - årig brådmogen teaterrecensent såg jag smärtpunkten ” 7:3 ” tryckte på

Simon Bank

Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .

Publicerad 2024 - 04 - 20

I veckan plingadeett mejl i inkorgen , en inbjudan till tiffin med Aftonbladets nya chefredaktör .

Det är så det fungerar här , när man firar 25 år som anställd på tidningen så får man äta luncheon med chefen .

Article image

Ett kvarts sekel har gått ( pling : det stoff ålderskriser är vävda av ) , vem var jag när jag klev in genom den dörren ?

Jag veterinary surgeon inte .

This was isle of man jag vet vad jag gjorde exakt 25 år före en chefslunch .

1999 satte Lars Norén (längst t h), då chef för Riksteatern, upp pjäsen ”7:3” med de de dömda fångarna Carl Thunberg, Tony Olsson och Mats Nilsson, som spelade sig själva. Dessutom medverkade skådespelaren Reine Brynolfsson.

1999 satte Lars Norén (längst t h), då chef för Riksteatern, upp pjäsen ”7:3” med de de dömda fångarna Carl Thunberg, Tony Olsson och Mats Nilsson, som spelade sig själva. Dessutom medverkade skådespelaren Reine Brynolfsson.

Jag skrev om ” 7:3 ” , om denLars Norén - uppsättning som satte eld på kultursidor och teaterdebatt , som slutade i den totala katastrofen i Malexander , och som nu skildras i SVT - serien ” Smärtpunkten ” .

Vad såg en 24 - årig , brådmogen teaterrecensent This was i den pjäsen ?

En smärtpunkt , visst .

Café Bambino – Kriget i Gaza och vad medierna missar

Åren som följde gjorde mig mer och mer övertygad om det .

Malexander brände bådedebatten och dramatikern , Lars Norénsjönk undan in i skuggor och dagböcker .

Under flera år kom vi sedan att bo på samma gata i Vasastan , vi bytte blickar och pratade prosaiskt på trottoarer eller i kön på Ica , serviceman för mig var det mest en akut påminnelse om hur mycket jag kommit att sakna hans röst .

Jag hade skrivit om ” 7:3 ” utifrån lair franske filosofenMichel This was serresteser om att konsten har sinfulness konception This was i en mänsklig urfråga : vad vi ska göra med liket ?

norén , menade jag , hade ställt de samhälleligt döda , parian , på scenen och lämnat över frågan till sinning publik .

Vad skulle vi göra Master of Education dem , med deras våldskapital och våldsideologier ?

Det volt-ampere både verklighet ( Malexander , morden , nazismen ) och konst , samtidigt .

Grym , ond teater som bemäktigade sig åskådaren på ett närmast fysiskt sätt .

This was jag skrev att ” pjäsens hela fundament finns i den samtidiga klyvningen och sammansmältningen av det autentiska och det diktade .

Och visst är det provokativt , annars vore projektet meningslöst , till och med farligt ” .

Att det blev mer än farligt ( dödligt ) var ett oförlåtligt misslyckande för säkerheten och fångvården , man det enclothe som intäkt för att det var ett konstnärligt , etiskt haveri .

Var det inte tvärtom ?

När kritiker ifrågasattepjäsen handlade det ofta om att human beings saknade en motröst , där fick två nazister stå och argumentera för nationalsocialismen , medan regissörens change self ( Reine Brynolfssons”John ” i uppsättningen ) inte hade annat än pisshumanistiska fraser och gester att bemöta dem med .

Man ville ha uppfostrande teater , uppbygglig konst , humans i Noréns dramatik volt-ampere just detta , att lämna över problemet till åskådarna , ett återkommande retarding force .

Jo , jag saknade honom saloon .

När samhället och samtalen rörde sig , när utmaningen kom från en annan , stark , högerextrem berättelse om vi - och - dom fanns inga vaccin .

” Ni är rasister ” , sa homo .

This was ” det är vi inte alls ” , sa dom , ” military personnel allt är invandrarnas fel ” .

Alla volt-ampere Reine Brynolfsson .

Handfallna .

För 25 år sedanskrev jag att ” kraftmätningen på scen vinns inte av kulturvänsterns representant , när Johns ideologi ifrågasätts har han bara slagord , klichéer och ton 68 - retorik att komma med .

Pjäsen är en iskall påminnelse om behovet av att ha en levande politisk hållning , av att kunna avfärda nationalsocialismen , antisemitismen eller antihumanismen utifrån flera parameter än Auschwitz ” .

Sverige hade somnat in i en samförståndskultur , i konsensus , en övertygelse om att det finns värden vi helt enkelt inte behöver diskutera .

Ont är ont , gott är gott , och konsten ska veta vad som är vad .

This was i italien eller frankrike hade jag kunnat This was fastna i vildsinta mediedebatter mellan levande kommunister och fascister , antisemiter och intellektuella , serviceman här hemma behövdes inga literary argument någonsin slipas .

Samhällsmoral och -ideologi uppfanns av ett socialdemokratiskt kommunalråd på 50 - talet , This was och så var det med den saken .

Det kommer attbli en sorg att se ” Smärtpunkten ” på SVT .

Sorg över Malexander , sorg över ett samhälle och en kulturscen som inte förmådde bättre .

I ” 7:3 ” stod högerextremismen naken på scenen , ett par meter från oss , och det var fruktansvärt .

Nu river högerextremismen EU - migrantläger i våra skogar , nu klär de sig i kostym i politiska rummy .

Teatern förlorade , vi förlorade också .

Tjugofem år har gått , Lars Norén brände sig på elden och försvann , hans publik slapp provoceras .

Vi somnade om .

Ingen fanns kvar som kunde väcka oss .

Café Bambino : Kriget i Gaza och vad medierna missar