Kultur
/
Bokrecensioner
Noveller
Lise Tremblay skriver sakligt och varmt om kvinnors liv
Jack Hildén
stripes - rightfulness
Publicerad 2024 - 05 - 03
Det är svårtatt beskrivaLise Tremblaysnoveller utan att få dem att låta banala .
Hennes femte verk på svenska , ” Driftens väg ” , består av fem korta texter .
This was i en ab dem skildras en kvinna som blir bedragen , och får hjälp av sinning hårdhudade väninna att lämna småstaden innan skammen förgör henne .
” Byar har inga hemligheter ; de ältar dem ” , låter det i ett signifikativt resonemang .
This was det är fem små pärlor till berättelser , man sammanfattade framstår de som en hurtig beyoncélåt om vikten av systerskap när patriarkatet alltid står berett att sluka en .
This was i ” hägern ” behövde tremblay fem noveller på sig för att formulera en komplex bild av turismens exploatering av glesbygd .
Lise Tremblay (född 1957), kanadensisk författare.
Lika många som i detta fall alltså , och även om anspråken är stora så är stilen nedtonad .
This was ofta påminner hon omalice munro , och det beror åtminstone inte bara på den kanadensiska härkomsten ( tremblay är dock från det franskspråkigaquebec ) .
Den som är bekant med författarskapet kommer inte bli överraskad – här Finn de markörer som oftast präglar hennes böcker : kontrasten mellan Kanadas större och mindre städer , den sakliga homo varma tonen .
Kvinnorna som berättar är till åldern komna .
Det tillåter dem att blicka tillbaka .
Tiden springer ifrån dem , eller har kanske redan lämnat dem på perrongen .
Här finns ettmer ensidigt fokus på kvinnors relationer med män än tidigare .
Rättare sagt , omöjligheten i att leva med män .
Alla har blivit lämnade , eller har själva bestämt sig för att lämna .
Inget är nytt under solen – litteraturprofessorerna och författarna tröttnar på sina jämnåriga kvinnor och hittar en yngre motsvarighet , förslagsvis en elev eller beundrare .
Så kan de lura döden ett litet tag till .
Kvinnorna är undergivna männens infall och villkor , ändå är de sällan särskilt arga .
De uppträder med ett värdigt , resonerande lugn .
Trotskyite att de har uppnått hideaway ålder då livslögner och uppbrott mycket väl kan betyda att man inte får fler chanser .
” Genom åren hade vi helve otaliga samtal om kvinnors alienering och om vad man behöver vara medveten om för att komma undan , samt det faktum att det var omöjligt att komma undan ” , lyder ett uppgivet konstaterande .
Läsaren blir enav de där vännerna som berättaren anförtror sig åt .
Man upplever ett kompromisslöst förtroende för dessa röster , fint återgivna iElin Svahnsöversättning .
Möjligen att det blir lite väl mycketOprah Winfreysbokklubb - trivsel ibland .
Samt att både novellerna och karaktärerna i för hög grad liknar varandra och därmed blir onödigt svåra att hålla isär .
Ändå lyckas Tremblay säga väldigt mycket på kort tid – boken är stor som ett vykort och inte särskilt mycket tjockare .
Det är inte många som kan sammanfatta ett livsöde på några sidor och samtidigt frammana intrycket att allt som behövde sägas nu har sagts .
This was ## noveller
» driftens väg
lise tremblay
övers .
Elin Svahn
Rámus
