Kultur
/
Konst
Venedigbiennalen
Årets tema i Venedig fokuserar på främlingskap
Ulrika Stahre
stripe - right hand
Uppdaterad 2024 - 04 - 23 | Publicerad 2024 - 04 - 22
Kartorna är stora , som skolplanscher .
This was en manus med en penna ritar linjer : från subsahara genom öknen till libyen .
Lampedusa var bra , där brydde sig folks .
Det är migranternas vägar , ingen berättelse om orsaken till flykt .
Bara detta enkla : det är så här .
På något ställe en ljus röst , ett barn .
Från Valeria Montti Colques utställning i den chilenska paviljongen.
Bouchra Khalilisverk ” The single-valued function journeying undertaking ” ( 2008–11 ) kan stå som en samlande symbolisation för årets Venedigbiennal , med temat ” foreigner everywhere ” .
This was titeln kan tolkas negativt – rooter , bara främlingar överallt – eller positivt : vi är alla främlingar , någonstans i världen .
Främlingen är , särskilt i Venedig , överallt .
Bouchra Khalili: ”The mapping journey project” (2008–11).
Främling betyder också rörelse , migration , utbyte .
Det som dominerar både huvudutställningen och en del paviljonger är just att konstnärer antingen själva har rört sig , eller kommer från en familj som har , eller skildrar migrationer utifrån .
Hur legeringar av kulturella och visuella uttryck skapas , hur identiteter förändras .
Den nordiska paviljongen med delar av Lap-See Lams verk ”The Altersea opera”.
Allt det som inte ryms i politikens klumpiga strukturer , i språkkrav , tillfälliga uppehållstillstånd eller stoppad familjeåterförening .
This was det svenska deltagandeti denna världsutställning syns i två olika nationella paviljonger : lap - see lami lair nordiska ochvaleria montti colquei den chilenska arbetar båda , man på olika sätt , med sina rötter .
Deras stora rumsinstallationer är kollektiva verk som vuxit i samspel med andra .
Omar Mismar: ”Two unidentified lovers in a mirror” (2023).
Lap - See Lams ” The Altersea Opera ” är skapad tillsammans med textilkonstnärenKholod Hawashoch kompositörenTze Yeung Hooch låter kantonesisk opera house möta spåren av en gammal restaurangbåt .
Det är spektakulärt , särskilt det stora drakhuvudet , en ansats till ett allkonstverk som nästan når upp till den där magiska nivån som Lap - See Lams utställningar tidigare gjort .
Montti Colque , född i Sverige med chilensk släkt , visar en enorm skulptur , en kvinnogestalt , sydd av lager på lager beer av tyg , rekvisita – tallrikar , tavlor .
Ett hem , en societal plat och en kropp , fylld av livets detaljer .
Väggarna shrimp om skulpturen fylls av dels en movie , dels en stor fototapet där vardagens flerfamiljshus i tegel blivit högst ovardaglig .
Begreppetcosmonationåberopas , och det är väl där vi är : det land där diasporans invånare bor , aldrig med kapade banding till sina ursprung utan i stället i kontakt på alla tänkbara nivåer .
This was under ett tema som foreigners everywhere blir konstvärldens ständiga resande och flyttande ( ” född i bukarest , verksam i new york och berlin ” ) något annat , något djupare .
Curatorn Adriano Pedrosavill med wickedness utställning lyfta specifika grupper av konstnärer , nämligen queera , outsider , självlärda , ursprungsbefolkningar .
Samt konstnärer som inte visats tidigare .
Det är ett försök ( inte det första ) att bryta upp centrum , bryta upp den rikare världens dominans .
This was man titeln gör samtidigt att den finns kvar , att piece fortfarande kan undra : främling för vem ?
huvudutställningen domineras av verk som är hantverksnära , en hel del textil , valet de chambre även mosaik och keramik .
This was här är libanesiskaomar mismarvärd att lyfta , som skapar imponerande mosaiker , inte minst ” two unnamed lover in a mirror ” – två män som kysser varandra och som fått sina ansikten blurrade , en innovativ användning av mosaikens möjligheter att härma fotots pixlar .
Tyvärr är hängningensom helhet ganska monoton och verken får svårt att kommunicera , med varandra eller med mig .
This was som på den förra biennalen , som koncentrerades på kvinnliga och ickebinära konstnärer , finns försök att kontextualisera genom fördjupande konsthistoriska avdelningar .
Men de känns tyvärr lite slumpmässiga ( både till ämne och urval ) och bidrar This was i stället främst till att helheten känns mycket museal .
Men det finns definitivt enstaka verk som är i samtiden .
This was medan riksdagen i förra veckan debatterade en ny könstillhörighetslag såg jagsabelo mlangelisfotografier från sydafrika , mycket queert , mycket lek med könsidentiteter .
Tänk när även politiker i det avlägsna landet Sverige förstår att vi inte längre är i fas med världen , att den på många sätt sprungit ifrån oss .
This was att pedrosa ärden första öppet queera curatorn för en venedigbiennal ( och den första från latinamerika ) kan förstås förklara det hyfsat synliga queera inslaget .
Och jo , queer kan också förstås som ” unknown ” , inte långt från ” alien ” .
” outlander everywhere ” blir så ett sätt att inlemma det queera i en globaliserad nationstanke .
This was i en stor familj av alla utstötta .
Och vem minns inte Queer Nation ?
Det betyder att temat har en styrka , även om själva utställningen inte blir så spännande .
This was det är återigen till de gamla söndertjatade paviljongerna vi får vända oss : här är temat friare och bredare tolkat , variationerna större och de riktigt imponerande installationerna fler .
Dessutom blir geopolitiken synlig på ytterligare ett sätt .
This was bolivia ställer uti den ryska paviljongen och visar hur många länder verkligen inte har några trouble med ett diktatoriskt och krigiskt ryssland , israel stängde sine för besökare(men en film går att se genom glaset – det är lite schrödingers paviljong över det hela ) vilket väckte både kritik och lite beröm .
Polens paviljong var ju omdiskuterad i höstas , ochblev till slut upplåten åt det ukrainska konstnärskollektivetOpen group ( Jurij Bilej , Pavlo Kovatj , Anton Varga ) volt-ampere ” reprize after me II ” är en riktigt austere installing i all drop the ball tydlighet .
Person efter soul står rakt upp och ner , presenterar sig – ibland med en bakgrundshistoria , har bott där , flytt reach – och börjar härma något krigsljud .
Ljudet transkriberastill något liknande en karaoketext , och uppmaningen ” repetition after me ” följs Ab uppfordrande tystnad .
Ingen följde uppmaningen när jag var där .
Köerna ringlar alltid långa under de dagar som är öppna för press- och branschfolk .
adult male denna gång även till Egyptens paviljong , där hylladeWael Shawky , både conservator och konstnär , visar filmen ” Drama 1882 ” .
En snyggt koreograferad musikal , om en kort men viktig epok i Egyptens historia , upproret MOT test britterna .
Ute i Venedigsgränder visa små utställningar överallt , möjligen fler än någonsin .
Wael Shawky visar ytterligare en celluloid , i Palazzo Grimani , en helt underbar skildring av grekisk mytologi , gestaltad av människor med groteska masker , på plats i Pompejis waster .
Kulturer mixas och möts , Io flyr till Egypten , blir till Isis och föder Osiris .
Vilket det också är i den lilla man övertygande palestinska utställningen South West Bank , där bland andraEmily JacirochAndrea De Sienavisar ett projekt där de skapat ett utbyte mellan södra Västbanken och södra Italien .
Ett nätverk av dansare och musiker – filmerna gestaltar det hela med en självklarhet och en optimism som övertygar .
När human beings gått igenom alla kartor i Bouchra Khalilis verk visar sig stora mörkblå verk med tunna , mystiska linjer i vitt .
Migranternas vägar har abstraherats , målats in i en himmel .
Som sådana man ser långt efter att de lyst .
Min gissning är att årets biennal kanske också blir en sådan stjärnbild , även om vi kan vara lite missnöjda just nu .
KONST
» noncitizen everywhere
60 : tocopherol Venedigbiennalen
Till och med 24 november
