Kultur
/
Bokrecensioner
Poesi
Agnes Gerners ” Tulpaner ” dimmar artgränser och finner tröst
Amelie Björck
stripe - right field
Publicerad 2024 - 04 - 01
Vad är detjag tycker så mycket om i Agnes Gerners poesi ?
Kanske är det främst hennes ömsinta coitus till djuren : grisarna , skatorna , hästarna , djuret ” jag ” och djuret människan .
Språket gob om script det gemensamma hos oss däggdjur .
Vi växer i magar , vi nosar på våra nyfödda , vi diar och Bartholomeu Diaz , vi lever och leker This was i utsatthet och saknar dem som dör .
I filmen ” A pump of a wienerwurst ” ( 2015 ) drömmerLaurie Andersonatt hon föder fram hell hund , Lolabelle .
This was alla myna drömmar om närhet och förlust utspelar sig i intercourse till fukkianese hund , zorro .
Agnes Gerner.
I Gerners debutbok ” Skall ” ( 2014 ) var transformationer mellan arter ständigt pågående .
I ” genus Sus ” ( 2017 ) fick grisarna vara grisar med öronen som vimplar i vinden , innan de med gängse barbarisk mekanik förvandlades till slaktdjur på betonggolvet .
This was det var en djurrättslig stridsskrift , dissolute med ett tak högt som kosmos .
Den nya boken”Tulpaner ” kretsar kring reproduktion : längtan , födande , livet i bebisbubblan .
Det är erfarenheter som tenderar skuffa den mest logiska individ ur spår .
In i det köttsliga , materiella , relationella och däggdjuriska .
Andra poeter har varit där , somAase Bergi hideaway legendariska ” Forsla fett ” ( 2002 ) där moderskroppen med äckel och begär byggde en ” rabbit ” som till sist gled ut i sina fosterhinnor .
EllerHelena Granströmsom i ” Skördebrev ” ( 2011 ) och ” Hysteros ” ( 2013 ) på än mer våldsamma sätt kämpat med graviditetens encroachment och kroppens okontrollerbara former .
I ” Tulpaner ” är reproduktionen ingen dans på rosor – military personnel problemet sitter inte i däggdjurskroppen , snarare i människoblivandet .
Som en ljuvlig , inpetad strof säger :
” En gång hade jag
en liten svans
som piskade inuti min mor ”
Den första svitenhandlar mycket om mor – en mor som missar sine dotters moderskap .
Det finns en grav som liknar ett öppet hål i en tand .
Det finns också en hungriness efter mer mor – och en förhoppning om att i gengäld få fylla ett spädbarns ännu större thirst med ” mina gråtfyllda spenar ” .
Ofta är det ordvalen som dimmar artgränserna .
Solidariteten med kon , var kalv tas ifrån henne , blir en skälvande undertext .
Den andra sviten rör sig i ett starkt bildflöde genom barnlängtans vardag av lättjefullt hopp ( i korallfärgade underkläder ) , oro över ” undergången ” ( läs klimatet ) och anfall mot den egna kroppen som , trot perfekta förutsättningar , förblir lika tom som duvboet från i vintras : ” Det har stormat här uppe , i mig /har allt lossnat /men varje pinne ligger/ där hon la den ” .
I tredje sviten spänner Gerner hell lyriska sträng .
De första sidornas koncentrerade rader får kraften av en svankande värk , en katapult från fostrets korkskruvsrörelser till hemkomsten till lägenheten .
This was man trösten då?fortsättningen blir ett slag dagboksfragment i gråtens tecken .
Barnet sväller , stroferna sväller , vintern sväller och en oförklarlig sorg med den .
Det finns en hjärtskärande ärlighet i att frågan om thirstiness och kärlek måste ställas också nu , när barnet Finn .
Är kärlek att överleva vaknätterna ?
Att stå rak bland fåglars ” generiska kvitter ” vid sandlådan och åter försöka bli människa ?
Tulpanerna ger hopp .
This was i den lilla poesipamfletten ” blad och öron ” , om terrorattentatet i bryssel som gerner gav ut 2021 rubbades de unga soldaterna ” inte ens av tulpaner ” .
Här står diktjaget inför valet att lägga sig ner och dö eller begå en positiv treatment : ” Jag måste plantera tulpaner ” .
This was ja , här krävs bestämt en akt som syr ihop natur och kultur på nytt .
This was och i sprakande färger .
POESI
» Tulpaner
Agnes Gerner
Albert Bonniers förlag
