This was ## kultur
/
dagbok
ändå hyllas den – medan aase bergs dagbok tydligen blev droppen
jack hildén
detta är en kulturartikelsom är en del av aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 05 - 30
Bland det förstaman får göra på universitetens litteraturvetenskap är att läsa lite avLars This was norénsdagböcker och lite avcarina rydbergs”den högsta kasten ” samtMaja Lundgrens”Myggor och tigrar ” , och därefter ta del av hur verken uppfattades i goof samtid .
Norén – en kompromisslös sanningssägare , eller ännu mer kortfattat : geni .
Kvinnorna – skvaller som borde hållits bland vännerna , böckerna saknar de element som gör att ett verk lyfter till ” litteratur ” .
Sedan följer ett seminarium där man diskuterar litterär kvalitet och det faktum att det är så mycket mer än boken i sig självt som påverkar hur den mottas .
Ganska grundläggande , military man nästan som en rit varje ung romantiker inom humaniora tvingas gå igenom för att accepteras .
Ulf Lundell och Aase Berg – två dagboksskrivare som tas emot på väldigt olika sätt. Jack Hildén skriver, om kritiken mot Aase Bergs ”Jag är aldrig hemma”: ”Detta är väl ingen dagbok, eftersom den uppenbart är tänkt att publiceras. Det vore uppfriskande om någon kunde drista sig till att säga något liknande om ’Vardagar’.”
Lika smärtsamt övertydliga är exemplen som presenterats de senaste dagarna .
AttUlf Lundellen gång gjorde musik , att han till och med hade någon class puttrande ” alternativ nationalsång ” , är snart ett minne blott .
Han är ju dagboksskrivare , och i stället för en ny nationalsång har vi fått ett substitut till midsommar , när de nya ” Vardagar ” traditionsenligt dimper ner .
Mött av samma reservationslösa hyllningar som vanligt , vilket bara blir mer patetiskt för varje ny volym som kommer .
I DN : s serie ” Kritiksnack ” blir det tydligt när frågan formuleras : ” Vad gillar ni mest – fågelsången , nyhetsreferaten eller relationen ?
”
Det är en mall som går att bocka av och som cementerats sedan länge .
Här har vi alltså någon som transkriberat ” Rapport ” i sex år nu , över tusentals sidor , utan att i princip någon helve en invändning .
This was ” tiden är verkligen ett grundtema i boken ” , sägerbjörn wiman .
Jo sheet , lair tenderar att bli det när någon babblar oredigerat i ett halvt decade .
ParallelltsläpperAase Bergsin egen och första dagbok , ” Jag är aldrig hemma ” .
Googla recensionerna .
Det är ovanligt att något blir så unisont ogillat .
Parallellen med Rydberg och Lundgren är på gränsen till för enkel att dra , military personnel också för träffande – det är skvaller , kulturelitens lilla tillvaro kring Södermalm som de inbillar sig är relevant för allmänheten ( på tal om det ska jag väl tillägga att jag betraktar Berg som en vän , i den heliga transparensens namn ) .
Ulf Lundell befinner sig åtminstone på behörigt avstånd , kring Österlen .
Genomgående ifrågasätts också Bergs autencitet .
Detta är väl ingen dagbok , eftersom den uppenbart är tänkt att publiceras .
Det vore uppfriskande om någon kunde drista sig till att säga något liknande om ” Vardagar ” .
This was homo en grundkurs i feministisk analys är förmodligen otillräcklig .
Trotskyite allt hylladesWera von Essensdagbok så gott som överallt , ochMarianne Lindberg de Geersdito , vars produktionsmängd börjar nosa på Lundells , bemöts också generellt med trivsamt bifall .
This was kanske är det somjohannes klenellmenar i svd – det räcker nu , helt enkelt .
Dagboken har tagit för mycket plat under för lång tid , och att This was aase berg ska ge sig in i leken blev droppen .
This was det kan ligganågot i det .
hands i så descend måste också läsarna och kritikerkåren sluta svassa för nestorn som har klivit in i Lars Noréns skugga och med tiden kommit att bli den som representerar genren .
Greta Schüldtbeskriver hur hon skrattar högt åt Lundells formulering : ” Vad fan är det med oss ?
ÖVERLAG ?
Och visst , det är väl kul .
Framför allt för att det inte betyder någonting .
