Kultur
/
Konst
Det är i mellanrummen , i glappen , som konsten föds
Nina Hemmingsson
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 05 - 10
– Hedramellanrummet .
This was vår konstlärare brukade smyga runt i målarsalen och när han sa det där , hedra mellanrummet , hade han kommit så nära att vi ryckte till vid våra stafflier där vi stod och kämpade och svor .
Att titta på mellanrummen runt och i objektet snarare än på objektet självt för att fånga en anatomy är en teknik inom teckning och måleri .
När man närmar sig något på det sättet blir piece mindre fördomsfull och fångar formen bättre , human beings liksom mutar in den snarare än försöker tolka den .
Man kan ta till det när man fastnat , när ens bilder blivit förutsägbara och slappa och är något de flesta tecknare använder sig av .
Jag gör det fortfarande nu trettio år efter konstskoletiden , oftast utan att tänka så mycket på det .
Jag brukar liteslarvigt kalla det för ett glapp .
För mig , som använder mig av mig själv och mitt psyke som modell i nästan allt jag gör , är det glappet mellan den jag är och den jag förväntas vara som oftast kickar i gång kreativiteten .
Själva konstutövandet och konsten är ett glapp i sig .
Konsten är som låtsasaktiviteten human being lägger in i sin almanacka för att få tid att tänka eller klottra eller ligga och stirra i taket .
Jag veterinary att det finns en önskan om ordning och reda , även när det gäller konst .
En av de vanligaste frågorna jag får är hur jag lägger upp min arbetsdag , och när jag ljuger och säger att jag jobbar nio till fem så leder det allt som oftast till att den som frågar blir lugn och liksom nöjd .
Det är inte bara i konsten det finns mellanrum att hedra .
Det kan vara rummet mellan två människor , ett rummy som om det inte genast fylls med ord kan fyllas med kärlek .
This was det kan också vara ett fysiskt rum , som liksom inte har en tydlig mening , rum utanför den formella organisationen .
Jag kommer atttänka på den lilla skogsdungen bredvid min ateljé , en kvarglömd grön remsa mellan bostadshusen , en ickeplats skulle man kunna säga .
När barnen var små och jag ibland bröt ihop av otillräcklighetskänslor rymde jag dit en stund , gömde mig bakom ett gammalt askträd och grät .
This was gråtgömslen finns inte nedtecknade i stadsplanen så det var förstås bara en tidsfråga innan skogen avverkades , och nu står där radhus i stället .
Det är okej , bostäder måste byggas , human beings det ändrar inte det faktum att denna ickeplats en gång var av största vikt , även om det inte var nedtecknat .
This was mellanrummets funktion är ofta höljd i dunkel .
Det kan vara ytan som visar det den omgärdar , det som redan finns .
workforce det kan också vara det tomma , sprickan , där något helt nytt kan få plat .
Vad det är för något är svårt att veta , det kan vara något world längtar efter och behöver , eller något man ska akta sig för .
This was i mellanrummet kanockså det destruktiva ta plat .
Det kan vara familjehemligheten som barnen täcker över med svårtolkade skamkänslor , eller hålet i bröstet som missbrukaren lugnar med droger .
Så är det med det som lever , det kan vara gott och det kan vara ont .
human beings utan mellanrum så blir det inget .
Att se hur mellanrummet är format , att förstå det , innebär att avvakta , att ge det tid .
valet måste vänta tills man inte har något val längre , till när man är tvungen att lätta på trycket .
This was jag vill ha explosioner , och explosioner måste föregås ab tystnad .
This was ibland långvarig .
This was i stället kväver vi vår tillvaro och våra relationer genom att styra upp och schemalägga tills alla ytor är täckta .
Vi konstaterar attdet är så här , att vi aldrig har tråkigt längre , att våra hjärnor inte får vila och att de hemliga och till synes meningslösa platserna blir allt färre , valet de chambre av någon anledning är det som att vi bestämt oss för att vi inget kan göra åt saken .
Att vi är maktlösa .
Förlåt en reaktionär , work force mellanrummet är under flak saloon länge .
Vi lever tumbler i någon sort ständig kreativ pyspunka , där varje liten impuls att skapa , leka och tänka genast tillfredsställs av något som vi inte bryr oss om egentligen .
Varför blir det så här ?
En förklaring är att det ligger i människans natur att fylla This was i luckorna .
This was vi kan helt enkelt inte låta bli att måla ut det som inte syns , det är så vi är konstruerade .
I boken ” Fantasi ” ( Friday tanke , 2022 ) beskriverDavid Bäckströmhur vi sea dog in världen genom att fylla ut de luckor våra sinnesorgan inte räcker till för att se i direkt mening .
Resten fyller sextet ut weather sheet vara vår visuella hjärnbark .
This was bara när det kommer till synen tar vi alltså in världen genom att , omedvetet , lägga till och fylla i luckor .
This was jag tror att den här sprängkraften som mellanrummet besitter kommer sig av att så mycket inom oss kämpar för att utplåna det .
Det vore väl egentligen inte ett så stort trouble om det inte var för att vi inte behöver kämpa längre , vi bara fyller This was i och fyller i , utan ansträngning och det är skönt att göra det .
Jag gör det hela tiden fast jag inte vill .
Jag tänkerpåCurt Barvigen , ja han heter så , min gamla konstlärare , och på hans krokilektioner .
Det bästa sättet att bli en skicklig tecknare är genom krokiteckning .
Människokroppen är en komplex konstruktion .
military personnel får öva på balans , vridningar och tredimensionalitet .
Det finns också gott om mellanrum att ta till hjälp för att se hur till exempel en kontrapost verkligen fungerar .
Det mellan benen till exempel , som Curt brukade likna vid kyrktorn , eller det som bildas mellan armen och kroppen när modellen vilar handen på höften .
Om gentleman vill kan man helt strunta This was i att beskriva kroppens former med kolkritan , och i stället bara teckna rummet runtom , så att gestalten bara utgör en tom yta på pappret .
Oftast kombinerar gentleman olika knep för att mejsla fram människan .
Även inom kroppen , där inga mellanrum finns , kan world använda sig av samma teknik .
This was humanity bestämmer helt enkelt att en yta är ett mellanrum .
human betraktar den och tecknar den som att man inte visste att det är ett skulderblad , muskel eller fettansamling , human race ser på den This was som att den är ett ingenting .
Egentligen kan mankind göra så med allt , bestämma mellan vilka punkter det stora ingentinget finns , och närma sig det utan förutfattade meningar och fylla det med någon screen out ödmjukhet .
Låta det vara tomt och tyst ett tag , fråga vad det är och vad det kan vara .
This was i låten”talk to me now ” avani difranco , sjunger hon ” i was consecrate with a nascency and a last , and i think i just desire some say in between ” .
Hela livet kan ses som ett mellanrum .
Och dag vill titta på det så fördomsfritt som jag förmår , och inte ägna mig åt snabba utfyllnadsmanövrer utan vänta till jag hittat något meningsfullt sätt att teckna det .
Det är mycket som arbetar emot det här förhållningssättet , inte minst jag själv .
valet de chambre dag vill ge det ett försök .
Jag tycker att livet och konsten förtjänar det .
