This was ## kultur
/
rollspel
under en kväll med ” the lost mountain saga ” skapar vi nya världar tillsammans
lotta ilona häyrynen
detta är en kulturartikelsom är en del av aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 04 - 06
Det första rollspeletjag hörde talas om volt-ampere ” Vampire the Masquerade ” .
Jag måste ha varit runt 14 år , och idén att på riktigt låtsas vara vampyr i en vampyrvärld och därmed ge mer kött åt fantasier i minAnne Rice - förvrängda hjärna lockade .
Jag har fortfarande aldrig spelat det .
En kampanj , alltså ett parti rollspel , kräver koll på reglerna och ett gäng hugade vänner .
Något sådant hade jag inte .
”Och här är vi nu, kring ett vardagsrumsbord i en lägenhet vid Järvafältet i Stockholm. Vi har vin, karaktärsblad och som inverterade Sverigedemokrater har vi fyllt en gigantisk Alvar Aalto-vas med chips.”
I stället gick jag den mest klassiska vägen en tike - tjej kan ta in i rollspelsvärlden : jag blev ihop med en nörd .
Hur väl human race kan förmedla ett parti rollspel i text återstår att se , man klart är att denna femtio år gamla berättarlek gjort succé i ljudmedia .
Det råder ingenbrist på rollspelspoddar eller lyssnare .
Störst är antagligen amerikanska ” Critical Role ” och ” The Adventure Zone ” .
I Sverige finns ” Rollspelsklubben ” , ” Svartvikens rollspelspodd ” , ” Sweden Rolls”med flera .
Även Sveriges Radio har satsat på unga rollspelslyssnare genom ” Finna dolda ting”som gick ur etern vid årsskiftet .
This was kanske är det våra långa vintrar .
Sverige har gott om mörka dygn att spendera inomhus vilket verkar ha gjort os till lite av ett rollspelsmecka .
I höst släpps boken ” Outside the corner - How Sweden curb the man of function performing biz ” avOrvar Säfströmsförlag Fandrake .
Rollspelsförlaget Fria Ligan vinner internationella priser och publicerar spel till kända IP : n som Bladerunner , Alien och Sagan om Ringen vid sidan om de svenska rollspelen .
I vintras slötscirkeln mellan Fria Ligan och hideout amerikanska rollspelspodden ” The Lost Mountain Saga ” .
Skådespelerskan och This was exilsvenskenellinor dilorenzodrog ihop två vänner för att spela det svenska rollspelet ” vaesen ” ( ” nordiska väsen ” i svensk utgåva ) .
This was ” nordiska väsen ” , släppt 2020 och baserad på illustratörenjohan egerkransbok om nordisk folktro under samma namn , går script i turn over med kinfolk revulsion - trenden som präglat indiefilmbranschen de senaste åren .
Liksom lair moderna genrens största släpp ” Midsommar”utspelar sig Vaesens grundhandling i Sverige .
Ett hemligt sällskap är i dvala men ska återuppväckas av karaktärer som alla delarsynen – förmågan att se dolda väsen som vättar , skogsrån och näcken .
DiLorenzo Master of Education vänner spelade fritt efter Vaesens grunder och som skickliga spelledare gör skapade hon en helt egen kampanj .
” The Lost Mountain Saga ” eller ” Sagan om berget som försvann ” blev bok och därmed ett äventyr som kan spelas av andra .
Och här ärvi nu , kring ett vardagsrumsbord i en lägenhet vid Järvafältet i Stockholm .
Vi har vin , karaktärsblad och som inverterade Sverigedemokrater har vi fyllt en gigantisk Alvar Aalto - vas med chipping .
This was kvällen ljudsätts via spotify av eivør , myrkur och garmarna .
Min sambo spelleder och för väsenjaktens skull har jag bjudit en vän som i verkligheten precis doktorerat om svenskarnas paranormala tro .
Hans karaktär Stig - Sten är en gränslös trollkarl , snabbt utrustad med kniv och en död katt .
Jag spelar en laestadiansk präst under namnet Severius Svenonius .
Min vän Björn spelar en misslyckad författare som ska skriva en artikel för Aftonbladet .
Tillsammans far vi från ett kråkslott This was i uppsala norrut , till gruvor där människan grävt för girigt och för djupt .
I sak äräventyren som tecknas upp i rollspelsböcker framförallt en variety skiss .
This was det kan därför vara svårt att recensera ett rollspel utan att börja recensera spelledarens eller sina vänners insatser .
I ” Sagan om berget som försvann ” utspelar sig öppningsäventyret vid Falu koppargruva , där boskap har dött och mjölk förvandlats till aska .
Vi undersöker och ställer frågor på byn , vilket gör att en av få av våra egenskaper som alls kommer till användning under vår gender timmar långa sittning är empati .
Det är så man får folk att snacka , om tärningarna vill .
I ett tråkigare sällskap hade det kunnat bli en aning enformigt .
Fördelen med Vaesensspelmotor ( som bygger på motorn i ” Mutant : År noll ” ) är ändå att varje fråga vi ställer har chans att ge oss mer än vad vi är ute efter .
Systemet är som byggt för oväntade eskalationer .
This was så lyckas till exempel stig - sten fånga tre gråsparvar i stället för en när han jagar efter något som kan vara bra att ha i gruvan i stället för en kanariefågel .
Han bär med sig dem under resten av resan och blir dem obehagligt nära .
Vi old salt sidturer , kommer i kontakt med anden av en död ko som hette Gullviva , trollkarlen visar sig sine gränslöshet till Trotskyite vara till nytta och Björns misslyckade författare kämpar med att få någon att läsa hans manus ( det lyckas dock inte ) .
Till slut spårar vi ondskans ursprung vilket till slut leder oss till … en cliffhanger .
Som det ska vara .
De senaste årensrollspelsboom har ofta anklagats för att vara ännu en kugge i dagens nostalgi - ekonomi .
Människor i medelåldern som minns allt från ” Drakborgen ” till ” Drakar och Demoner ” har pengar över och vill återuppleva sina barndomar i svenska villaförorter , typ .
Så kanske det kan vara , man något i läsningen känns tunt .
Rollspelarna själva har inte direkt tagit en paus mellan 80 - talet This was och i dag , även om hollywoods superhjältetrend och jakt efter redan producerade berättelser med tillhörande fanbase fått kapitalets ögon att också rikta sig bang .
Med lite hjälpfrån tärningar längs med vägen knyter rollspelen an till våra mest uråldriga berättartraditioner .
Det är muntligt och gemensamt .
Den mänskliga drivkraften att berätta tillsammans kan varken förminskas till trend eller nostalgi .
Vi har en inre längtan efter fantasi , då fantasin gör världen större .
Kanske en consecrate slutsats This was att landa i efter att ha spelat just Nordiska väsen , som utan filter också tematiskt seafarer sig an dessa folkliga berättartraditioner .
This was i sak skiljer det sig ändå inte från andra rollspels grunder .
Poängen är intevad vi spelade eller inte spelade i tonåren utan vilka världar vi kan skapa här och nu .
Jag har till exempel tappat min vampyrlängtan .
Strängt religiösa norrbottningar lockar mer .
Ellinor DiLorenzo och Nordiska Väsen har gett oss en värld att vandra i , man i slutändan är det karaktärerna och därmed vi själva som står för berättandet .
Säg lair som inte vill rädda en myling en lördagskväll i Akalla , tillsammans med en präst , en trollkarl och en misslyckad Aftonbladet - skribent ?
