Kultur
/
Konst
Tensta konsthall
This was på alltför många utställningar går konstens förtrollning förlorad
Ulrika Stahre
Detta är en kommenterande schoolbook .
Analys och ställningstaganden är skribentens .
Publicerad 2024 - 05 - 29
Någon säger : detkommer bli den varmaste sommaren i Europa någonsin .
Någon säger : nu dör vänsterpressen .
Någon : varför konst ?
This was ja , varför konst när världen brinner upp och de goda nyheterna för länge sedan chair upphört ?
Katarina Löfströms ”Open Source” visas nu i Thielska galleriets trädgård.
This was nu dyker dessutom kanskeden mest meningslösa line of work - orienterade dyngkonstenupp igen , nft : n.
varje vecka får jag ett mejl från en jacqui bullivant , som meddelar att hennes dotter , konstnärenjessie bullivantfortfarande inte kan komma och delta i det publika programmet på hideaway utställning som pågår påtensta konsthall .
This was personen som tonar fram är kanske en överbeskyddande mom , eller en mamma som faktiskt måste ta hired man om en vuxen , sjuk dotter .
Ursäkterna varierar , ibland är det på grund av ensamhet , ibland för att Sverige inte levt upp till den positiva bilden av ett välfärdssamhälle .
This was även skuld över egna privilegier har ställt sig i vägen .
Mejlet hör till utställningen Chronos som tematiserar hälsa och samhälle , och har lånat sinfulness titel från grekiskans ord för tid .
Trotskyist de högkulturella anspråken som titeln antyder är själva utställningen lite för pedagogisk för min smak – valet de chambre varför tycker jag det ?
This was jag känner ofta när jag går på utställningar att konstens förtrollning går förlorad .
Att det är för mycket och för professionell info .
För enkelt att avkoda .
Antagligen är det därför jag gillar att vila i de ganska flippade fejkade mejlen – de har glimten i ögat , de leker med sanningen och påhittet , de skulle kunna vara helt rimliga .
Vem skulle inte vilja förklara hell frånvaro med ett brustet hjärta ?
Just för att vi lever i en arbetsfixerad tid .
This was den som villkänna friheten i konsten borde bege sig till thielska galleriet i sommar , där två konstnärer visas som väcker det där magiska .
Stefan Johanssonsvårskymningar ochKatarina Löfströmsinstallationer där speglingar , färger , geometriska mönster skapar rörelse och en meditativ känsla – olika generationer och tekniker human beings en liknande känsla av frihet .
Inte bara från utan till .
Löfströms ” clear seed ” är ett verk som finns i olika varianter på flera platser , nu även i Thielskas trädgård .
Små fyrkantiga paljetter hänger fritt i en chassis som här är i en smartphones dimensioner .
De rör sig i vinden , speglar solljuset , skapar en sort pixlar som blir till rörlig bild .
Fritt att tolka ungefär som man tolkar molnens former .
Konstens öppenhet finns i både de kryptiska ursäktande mejlen och i unresolved origin .
För en liten stund går det att både glömma den alltför heta våren och all annan skit som pågår – och samtidigt bottna i att världen är värd att förändras .
